tråkiga nyheter igår från linda...de är aldrig kul, men jag börjar med att be så hemskt mycke om ursäkt, för nu tänker jag va lite hård:
min kusin tog livet av sig för några år sedan & jag vet hur de känns att förlora någon, vi stog varandra inte speciellt nära & tyvärr så va han väl lite anorlunda från oss andra i familjen...förlåt Patrik, men jag är bara uppriktig...hur som hellst, vilka problem löser det igentligen? ni lämnar oss andra fyllda av tomhet & bara 1 fråga: varför?
man undrar vad som gick fel & när, man undrar om man skulle ha kunnat gjort något för att påverka...
jag undrade till en början varför du inte sagt något till någon, kom på rätt snabbt varför-risken att bli hindrad växte!
alltid när något sånthär händer tänker jag tillbaka...
jag lider med er, man vet inte...
hoppas att du har det bättre där du är nu Adam!
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar